Mitt livs värsta dag?

Telefonen ringer. Är lite seg i huvudet och förstår det inte först. Missar samtalet. Somnar om. Telefonen ringer igen, ett 0470-nummer. Jag svarar och i andra änden av telefonen hörs en man från Hyresbostäder. Eftersom jag, liksom många andra på Campus, har lama grannar så tvingades Securitas komma och tala om för mig att sänka musiken under gårdagens tillställning. Grannarna ansåg nog att det var för jobbigt(?) att själv/själva ringa på och be mig att sänka. Min redan tunna kassa, sinar alltså ytterligare. En rejäl käftsmäll!

Det tidigare missade samtalet gavs ett nytt försök en kvart senare. Det var flyttfirman som var på väg och hade ca 2 h kvar till Växjö. Vi avslutade samtalet och jag gick raka vägen till toaletten. Vad där gjordes får läsarna själva lista ut. (Ledtråd: fest igår!) Jag försökte städa undan det mesta innan flyttgubbarna anlände, allt gick väldigt långsamt. Jag besökte toan en gång till under städningen, med samma avsikt som förra besöket. Jag konstaterade snabbt att jag aldrig hade mått så dåligt "dagen efter".

Fluttgubbarna kom runt halv tolv och jag mådde fortfaranden piss. De började genast att packa och stuva om i lägenheten, för att få plats med alla kartonger. Stressen och trängseln framkallar ytterligare ett toabesök. Jag ursäktade mig för flyttgubbarna och berättade som det var. På en avskedsfest kan man inte hålla igen.

Nu är klockan dock halv fem och jag börjar sakta men säkert känna mig bättre. Lägenheten är tom och jag borde egentligen städa. Men jag skjuter på det tills imorn, pallar verkligen inte. Inte nog med allt detta: jag insåg för ca 30 min sedan att de glömde packa ner min micro!! Perkile! Ett snabbt skickat mail löste dock det hela - de ska komma förbi med första bästa bil och hämta upp den!

Som grädden på moset sitter jag nu på ett kallt och dammigt lägenhetsgolv med datorn i knäet. Det kunde ju vara bättre. Men vad gör man inte för att få dela med sig av sin vardag till folket!

Aldrig mer alkohol.